De första stegen.

Ett ögonblick.
Lillasyster står och håller sig mot mamma.
Plötsligt får hon syn på en leksak på kylskåpet.
Glömmer bort att hon inte kan gå.
Släpper mammas ben och tar tre rultiga steg tills hon når kylskåpet.
Lycklig över att hon fick tag på leksaken.
Ovetandes om vad hon nyss gjort.

Mammas hjärta fylls av stolthet.
De första stegen!
Älskade lillasyster, vad duktig du är!

Läggdags.

Läggdags.
Storebror och lillasyster kryper upp i sängen.
Tätt, tätt lägger de sig jämte varandra.
Busar.
Skrattar.
Gosar med varandra.
De hittar varandras händer.
Håller fast.
Andetagen blir lugnare.
De somnar.
Tillsammans är de trygga.
Mamma står och tittar på dem.
Kärleken är.

Storebrors strider.

Trotsåldern har smugit sig på storebror.
Spänt har vi väntat på hur den skulle gestalta sig.
Nu vet vi.
Verbalt,
på ett ilsket och högljutt sätt.
"NEJ!"
"INTE!"
Dessa två ord sätts in i meningar och upprepas i ett försök att vinna striden.

Med ansiktsminer,

han spänner blicken i en, drar ihop ögonbrynen och putar fram med underläppen.

Älskade hjärtegryn.

Olikheter.

Storebror har mörkbrunt lockigt hår.
Bruna ögon.
Högerhänt.
En avbild av sin pappa men med mammas färger.

Lillasyster har blont lockigt hår.
Blåa ögon.
Vänsterhänt.
En avbild av sin mamma men med pappas färger.

Som det kan bli.
Fantastiskt!

Lika gamla?

Storebror vill vara lika gammal som lillasyster.
Kryper.
Blir matad.
Går med hjälp av mammas händer som stöd.

Lillasyster vill vara lika gammal som storebror.
Kryper upp och sätter sig i barnfåtöljen utan att kunna komma ner.
Äter choklad och kakor.
Leker med bilar och flygplan.

Båda kämpar om att få bli buren mest av mamma.
Triumfen i ena barnets blick när det hann först upp i famnen.
Gråten i det andra barnets blick som blir kvar på golvet.

Pseudotvillingar.
Mammas hjärtegryn.

Glädjefylld sång.

Vi åker i bilen.
Helt plötsligt, börjar storebror att sjunga.
"Jag hamrar och spikar, jag bygger en bil...".
Efter många upprepningar är han nöjd och börjar sjunga på nästa:
"Lilla snigel, akta dig..".
Han avslutar med
"Jag öppnar fönstret och tittar ut...".
Koncentrerad på att hitta och uttala de rätta orden sjunger han med glädje.
Han kan!
Mitt mammahjärta fylls av stolthet.
Vad duktig han är!
Min stora pojke.

Lillasyster sjunger också.
"Dadada baba tititit mamama".
Hon skrattar för sig själv.
Hon sjunger med sin bror.
Hon kan!
Mitt mammahjärta fylls av stolhet.
Vad duktig hon är!
Min lilla flicka.

Jag lyssnar.
Och myser.

En cykeltur.

Höstväder ute.
Solen lyser, och det går vita gäss på havet.
Premiärtur i cykelvagnen.
Storebror skrattar av lycka när mamma ökar farten. Det är knappt han hinner fråga "Vad är det?" om allt vi cyklar förbi.
Lillasyster gråter när solen lyser starkt i hennes ögon och vinden är kall mot hennes kind.

Storebror tröstar. Klappar henne på kinden. Pratar med henne.
Då tystnar gråtet för en liten stund.
Storebror är nära.
Storebror är trygghet.

Livets kunskapsresa.

Storebror är girig efter kunskap.
Med oförminskad kraft frågar han om och om igen "Vad är det?" och pekar med intensiv blick på allt som kommer i hans väg.
Med stor nyfikenhet frågar han om och om igen "Vad gör du? och följer med intensiv blick alla som kommer i hans väg.

Lillasyster betraktar allt som storebror gör och säger. Hon lär sig än så länge i det tysta.

Livets kunskapsresa har börjat.

Varje kväll.

Varje kväll,
sen de var nyfödda,
har jag viskat samma ord i deras öron.
Varje kväll,
fram till de inte längre vill att mamma ska natta dem,
ska jag viska samma ord i deras öron.
Då ska jag istället säga dem tyst för mig själv i mina tankar,
varje kväll, till sista kvällen.

"Mitt hjärtegryn,
nu är det dags att sova.
Mamma älskar dig.
Mamma är så stolt över dig.
Sov så gott så ses vi igen imorgon bitti.
Puss och kram."

Alla och allt.

Storebror har kommit in i kiss- och bajsåldern. Idag har en liten playmobiltunna fått agera toalett och alla - och allt - har besökt den, även flygplan och bilar.
Lillasyster har ett ord som gäller alla och allt - mamma. Den äkta mamman börjar tycka att ordet känns lite utslitet. Annars har hon ägnat dagen åt att leta efter någon som kunnat hålla i hennes mjuka små händer medan hon trippat runt på sina rultiga ben.

En början.

Jag vill inte glömma vad grynen gjorde när de var små.
Storebror är 2,5 år, lillasyster 1 år.
Så mycket som händer varje dag.
Jag lever i nuet.
Jag vill skriva ner vardagens guldkorn.
En blogg.
En början.