Små steg når samma mål som stora steg - i slutändan.

Snöparadis har blivit slasktristess.
Fem dagar hade vi snö.

Dag 1: Storebror skakar av rädsla, vågar inte lämna vagnen när vi går ut.

Dag 2: Storebror är mycket misstänksam mot snön, vågar sitta i pulkan, men inte gå i snön.

Dag 3: Storebror leker i snön på dagis. När mamma kommer till dagis vägrar han att gå i snön, ska bara sitta i pulkan(!?)

Dag 4: (Snön har börjat försvinna.) Storebror leker i snön på dagis. När mamma kommer vågar han gå försiktigt,försiktig, runt snön så att skorna endast vidrör snöfri mark.

Dag 5: (Endast slask kvar.) Storebror går i slasket, men måste hålla handen för "det är halt", som han säger.

Förhoppningsvis kommer han ihåg dag fems framsteg nästa gång vi får snö.

Vinterns baksida.

Jag tittar på DNs framsida.
"Vinterkräksjukan är här" står det med stora bokstäver.
Vi vet.
Den är på besök hos oss nu.

Ögonblick av lycka.

Jag ringer på klockan.
Jag kikar in genom fönstret.
Dörren öppnas.
Storebror kommer ut i hallen.
Vems mamma?
Hans mamma!
- MAAMMMMAAA!
Hans ansikte lyser upp.
Han springer emot mig med öppna armar.
Glädjen är total.
Vi kramar om varandra.

Dagishämtning.
Dagens mest underbara ögonblick.

Att möta en ny årstid.

Nu är vintern här.
Förra året snöade det två - separata - dagar på hela årstiden.
Dessa två dagar hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Storebror stod alldeles stilla, skorna var som fastfrusna i snön, och skakade av rädsla.
Vad hade hänt med "hans värld"?
Vi lockade och försökte allt - men icke.
Det var bara att gå in igen.
Pulkan lades tillbaka i förrådet.

I år tänkte vi: -Nu, nu, är han så stor att han inser hur roligt det är med snö.
Så, igår hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror och lillasyster i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Snön var fortfarande farlig.
Skorna var fortfarande fastfrusna i snön.
Det var bara att gå in igen.

Enligt SMHI skulle dock snön ligga kvar.
Detta ingav oss hopp.
Hela kvällen lekte vi i pulkan, sjöng snösånger och stod och tittade på snön utanför fönstret.
Innan storebror la sig sa han:
- Isa också åka pulka.

Idag gick vi ut igen.
Ett stort framsteg för lilla storebror.
En modig pojke.
Han satt i pulkan, precis som lillasyster.
Vägrade dock att gå i snön.

Hoppas snön ligger kvar imorgon.
Då är det dags för nya snöutmaningar!
Att gå(!) i snö.

Snart, snart, springer du!

Lillasyster släppte taget.
Och gick åtta steg.
Sen ramlade hon.
Och grät av ilska.

Upp igen, älskling!

Julen är här!

Det börjar med att "den lilla" tomten ska hämtas upp från förrådet.
(En minitomte á 10 cm hög som pappa vann på Gröna Lund förra året).
Problemet är att tomten ligger i boxen med alla advent- och julsaker.
DESSA SER STOREBROR.

Nu är adventsljusstakar, lysande stjärnor , ljusslinga med snöflingor på och månen med en sittandes tomte på uppsatta i fönstren.

Så, i år kommer julen tidigt till oss.
Mysigt och härligt!
Det känns rätt att pynta samma dag som den första snön bildar ett täcke över marken.
Storebror står i fönstret och tittar på snön.
- Mamma! Pappa! Det snöar! NU kommer snart tomten! Då ska vi åka till mormor och morfar!

Älskade hjärtegryn.

Barnbarn

En stolt mormor får ta del av allt som händer även om det skiljer 50 mil mellan oss.
Tack för fantastiska beskrivningar i två hjärtegryn och tack för att vi får följa dem "live" genom skype
krama dom från mormor och morfar

Stolthet och kärlek.

Mamma och pappa häpnar.
Hänger inte med.
Våra älskade barn, samtidigt händer det omvälvande saker i deras små liv.
Så stolta!

Idag är tredje dagen i Storebrors liv utan blöja - helt.
Inte ens en nattblöja behövs.
- Han har bestämt sig, som dagisfröken säger.
Fram till nu har "det lilla" stått i centrum - att kissa på pottan.
Idag var det dags för "det stora".
- Bajsa, mamma!! Bajsa! skriker han och far runt överallt på en gång.
- Vi går till pottan!
- Neeeeeej! Inte där - där! svarar han och pekar på toaletten.
Logiken är kristallklar.
"Det lilla" görs på lilla pottan.
"Det stora" görs på stora toaletten.
Vi skyndar in, sätter på barnsitsen och kramar om varandra.
Gråt och ängslan blandas med spänning.
Efteråt pustar han ut. Och kikar ner i hålet.
-Hej då bajs!
Han skrattar.
- Sitta mer, mamma!
Mamma pustar också ut. Vad bra. Nu har vi stenkoll på vad som ska vart.


Lillasyster har också bestämt sig.
Nu är det dags att lära sig gå, ordentligt.
Beslutsamt ställer hon sig upp mot en möbel.
Tittar sig omkring.
Väljer ut en möbel som står nära, inte mer än 1 meter bort.
Koncentrerar sig, och tar sats!
Ett, två och tre steg - framme!

Hon vänder sig om mot oss och skrattar med hela ansiktet!
Med ögonen säger hon:
-Titta, jag kan!!!

Snart, snart, kan hjärtegrynen gå hand i hand.

Ett steg på vägen mot att bli stor.

En söndag, vilken som helst utan planer, blir DEN SÖNDAGEN i Storebrors liv.

-Inte blöja, säger han när han stiger upp ur sängen och tar resolut av sig den.
-Mamma hämtar en ny.
- Inte mer blöja, säger han med bestämd röst.
Så går det till när vi får uppleva den allra första dagen utan blöja i Storebrors liv.
Naken, förutom ett par Spidermanmockasiner på fötterna, springer han runt, lycklig som om han nyss kommit på en hemlighet, i lägenheten hela dagen.
- Behöver du kissa, älskling?
- Sätt dig på pottan, om du behöver kissa.
- Ska vi inte sätta på dig ett par kalsonger?

-Nej, mamma!

Vi kämpar tillsammans, hela dagen.
Vi hälsar på toaletten och pottan många gånger.
Han gråter när han ser att han kissar.
Jag kramar honom och uppmuntrar honom att försöka sätta sig på pottan nästa gång.
Vi torkar upp kiss på golvet, på mattan och på hans Bobby car.

Så till slut vågar han och sätter sig försiktigt på pottan. Och kissar.
Jag håller honom hårt i handen.
Han ler med hela ansiktet, kan knappt sitta still av lycka.
Han kan!
Försiktigt lyfter han upp skålen från pottan och bär in den till toaletten, där han spolar ner kisset.

Första toalettbesöket. Så stort!


Sen är det dags för leksaksbilen att kissa i pottan.

Fredagsmys.

Storebror är spänd av förväntan.
Han springer runt, kan inte sitta still, vill inte missa något.

Så är det dags.
Mamma tänder ljusen.
Popcornen ställs fram.
"Gröna drickan" hälls upp i "sugdrickan" (=päronsaft hälls upp i ett glas med sugrör).
Gitarren och mikrofonen med stativ ställs iordning framför TVn.
Är det riktigt pirrigt så plockas även trumsetet fram.
Lillasyster har lagt sig.
Storebror äger scenen.
Idol börjar.
Storebror dansar, sjunger och spelar med innerlig glädje.

Fredagsmys med mamma och pappa är här.
Så stort och viktigt i en 2½ -årings värld.

Språket växer fram.

Nya ord och uttryck varje dag nu.
Jag minns de första orden mamma, pappa, titta, där, lampa när han var 1-1½ år.
Och de första uttrycken Jag slog mig, Jag gömmer mig, Kom nu, när han var 2 år.

Lyckan i hans ögon, i hans leende, när han gör sig förstådd är underbar att se.
Ibland bubblar det över och orden snubblar över varandra. Så mycket som ska sägas. Så mycket som ska förklaras.
Härmar allt vi säger.
Lär lillasyster så mycket han kan.

Min stora duktiga pojke.
Älskar dig.

Till lillasyster.

Älskade dotter.
En dag i november.
Ett år sedan.
Du kom till oss.
Så efterlängtad!
Tänk, en liten flicka, en underbar prinsessa.
En lillasyster.

Nu börjar världen, om än den lilla, öppna upp sig inför dina ögon.
Nyfiken.
Fundersam.
Härmar storebror så mycket du kan.
Underbara känslouttryck.
När du skrattar rynkar du på näsan.
När du blir arg viftar du med armarna.
När du blir ledsen täcker du ansiktet med dina små fingrar.

Du leker tittut.
Du rumlar runt och myser i mammas och pappas säng tillsammans med storebror.
Du går runt med gåvagnen.
Du dansar.
Du pratar med dig själv i spegeln.

Vilkorslös kärlek till oss alla.
Du har gjort vår familj hel.