Att möta en ny årstid.

Nu är vintern här.
Förra året snöade det två - separata - dagar på hela årstiden.
Dessa två dagar hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Storebror stod alldeles stilla, skorna var som fastfrusna i snön, och skakade av rädsla.
Vad hade hänt med "hans värld"?
Vi lockade och försökte allt - men icke.
Det var bara att gå in igen.
Pulkan lades tillbaka i förrådet.

I år tänkte vi: -Nu, nu, är han så stor att han inser hur roligt det är med snö.
Så, igår hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror och lillasyster i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Snön var fortfarande farlig.
Skorna var fortfarande fastfrusna i snön.
Det var bara att gå in igen.

Enligt SMHI skulle dock snön ligga kvar.
Detta ingav oss hopp.
Hela kvällen lekte vi i pulkan, sjöng snösånger och stod och tittade på snön utanför fönstret.
Innan storebror la sig sa han:
- Isa också åka pulka.

Idag gick vi ut igen.
Ett stort framsteg för lilla storebror.
En modig pojke.
Han satt i pulkan, precis som lillasyster.
Vägrade dock att gå i snön.

Hoppas snön ligger kvar imorgon.
Då är det dags för nya snöutmaningar!
Att gå(!) i snö.