Lika inte alltid bäst.

Förra julafton var Storebror 1 år och 10 månader.
Lillasyster var 1½ månad.
Båda för små för att förstå julen.
Det hade inte jag insett.
Jag var så noga med att de skulle ha lika antal paket - och många.
För många.
Storebror kunde inte öppna paket. Förstod inte hur man skulle göra.
Och leksakerna var så många att han inte såg dem, och knappt orkade leka med dem.

Av förklarliga skäl förstod Lillasyster ingenting.

Denna julafton är Storebror 2 år och 10 månader.
Lillasyster 1 år och 2 månader.
Storebror kan öppna paket. Förstår hur man gör.
Han får lagom många.
Han orkar öppna dem, ser dem alla, och leker med dem alla.

Lillasyster är fortfarande för liten.
Hon får en julklapp, som vi får öppna.
En leksak att koncentrera sig på och leka med.

Båda lika lyckliga.
Och julklapparna känns meningsfulla.
Det gjorde de inte förra julen.

I år är det inte nödvändigt att det ska vara lika.
I år får deras förmågor styra.
Nästa år får nog förmågorna också styra.
Sen är det nog dags att börja tänka lika igen...

Att skapa harmoni i leken.

Storebror leker flitigt med leksaker.
Vill gärna ha koll på alla som finns i närheten.
Även de som inte är hans.
"MIN!" är ett charmigt, ofta använt, ord.

Lillasyster leker också flitigt med leksaker.
Vill gärna dela med sig av alla som finns i närheten.
Även de som inte är hennes.
Med ett stort leende sträcker hon fram armarna för att överlämna, en för henne, ovärderlig gåva åt någon.

Storebror älskar att sitta och leka rollspel.
Han bygger järnvägssystem och kör runt med Thomas tåget och hans vänner.
Han bygger Duplo och matar djuren på Zoo.
Han kör runt med Blixten McQueen och hans vänner på racerbanan.

Lillasyster älskar att leka med Storebror.
Att plocka upp ett tåg, eller ett djur, eller en bil för att sedan hitta någon att överlämna gåvan till.
Detta är inte populärt hos Storebror.

Nu får vi dela upp lekytan, med en vägg av stolar mellan.
För att skapa lugn och ro.
På ena sidan Storebror, på andra sidan Lillasyster.


Harmoni.

Charmig och älskvärd.

Trotsåldern är charmig och älskvärd.

Det började med "Nej!" Inte!" om saker som han för ögonblicket var missnöjd med.
Nu har repetoaren utökats.
"JAG VILL INTE!"
Och det är mycket som storebror inte vill.
Stränghet varvas med kramar och pussar.


Hand i hand med trotsåldern går kan-själv åldern.
"Jag kan själv! Jag kan inte!"
Frustration och ilska ger ett skrikandes och gråtandes barn. Behovet av hjälp och önskan om att klara sig själv gör honom väldigt förvirrad.
Stränghet varvas med uppmuntran.

Lilla, stora, älskade hjärtegryn.
Tillsammans tar vi oss igenom det.

Teater nästa?

Igår var det julfest på storebrors dagis.
Då spelade alla barnen upp en julshow för sina föräldrar.
Storebror var pirat.
Med armklo, dödskalleväst och sin snuttefilt virad som sjal runt huvudet stod han på scenen.
Äntligen fick han säga sin replik, som vi övat på varje dag, i många dagar.
- Skepp o´hoj!

Hans ögon lyste av glädje.
Våra lyste av stolthet.

Den natten sov han i sin pirattröja, med tatueringarna på armen och resterna av låtsasskägget fortfarande i ansiktet...

Klänningar!

På sin 13-månaders dag bestämde sig lillasyster för att sluta krypa.
Bara så där.

Frustration över att misslyckas blandas med glädjetjut över att kunna.
Hon övar 180 graders svängar, stå-still teknik och på att gå rakt och sakta. Hon ramlar.
När hon faller övar hon på att ställa sig upp igen - utan stöd. Hon skrattar.

Mamma är så stolt.
Min stora tjej.
Mamma är så lycklig.
Äntligen kan vi börja använda klänningar!