Kvällsrutin

Det skramlar i barnens rum. Någon stapplar, rycker upp dörren och kisar sömndrucket ut i vardagsrummet. Med ryggsäcken/doktorsväskan/verktygsväskan i handen!

"Kissa!"

"Vad gör du?" "Jag skruvar" "Vad skruvar du på?" "En skruv!"

Först var det Bamse-ryggsäcken som skulle med varhelst storebror skulle gå och vadhelst han skulle göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis skulle den sova brevid honom i sängen. Inget var för obetydligt för att inte kunna bäras i väskan.

Sen var det doktorsväskan som skulle med varhelst storebror skulle gå och vadhelst han skulle göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis skulle den sova brevid honom i sängen. Ingen verkade för frisk för att inte behöva undersökas med hjälp av väskans innehåll.

Nu är det verktygsväskan som ska med varhelst storebror ska gå och vadhelst han ska göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis ska den sova brevid honom i sängen. Ingen konstruktion verkar pålitligt nog för att man inte ska dra i några extra skruvar.

En bra morgon.

Det kivas om vem som ska få bli upplyft och trycka på knappen. Storebror är så nära att nå om han står på tå. "Snart", konstaterar han torrt. Väl inne kivas det om vem som ska få hjälp att ta av skorna först.

När lillasyster var färskare var det alltid storebror som tog henne i handen och tryggt ledde henne in i dagisets värld. Nu är det dagsformen som avgör vem som tar vem först och leder. "Hej dårå!" ropar pappan desperat när de håller på att svänga runt hörnet - mycket nöjd om han får ett ögonkast eller en vinkning över axeln!

Tillsammans.

Tillsammans bestiger vi berget.
Storebror går först.
Lillasyster följer efter.

Storebror är 3 år idag.

Idag är DIN dag, min älskade son!


"Den som är mycket liten
- inte mer än tre år -
hittar så små små saker
var han kryper och går.

Hittar en ullgarnsända,
ett visset blad och en knapp,
en dockas lillfingernagel
och en prasslande papperslapp.

Håller i små små nypor
små små smulor och strån.
Ser på den döda myggan
och dammet i barnkammarvrån.

Den som är mycket liten
hittar allt som är gömt,
leker med små, förtrollade ting
som de stora tappat och glömt."




Tillsammans har vi planerat för denna speciella dag.
Länge har vi övat på följande.
Mamma:
-Hur många år fyller du?
Storebror:
- Så här många, svarar han stolt och håller upp tre fingrar.

Mamma skulle sova tillsammans med honom i hans säng och gosa hela natten.
Nybakt bröd på morgonen. Grön dricka.
Paket och sång i sängen.
Dagiskalas med glass och disco.
Favoriträtten spagetti och köttfärssås på kvällen.
Tårta!
Dataspelet Noddy tillsammans med mamma och pappa hela kvällen när lillasyster lagt sig.
Många hurrarop och mycket grattissång hela dagen.

Istället är vi sjuka idag.
Jobbigt sjuka.
Mamma har luftrörskatarr.
Storebror hög feber och hosta.

Tre fingrar har storebror orkat hålla upp idag. Tre år idag!
Och mamma sov hos storebror hela natten. Vi tog hand om varandra.
Resten.....
Vi får ha en ny födelsedag, helt enkelt.

Vårt lilla hjärtegryn

Älskade dotter.
Vilka ord beskriver dig bäst just nu?

Vild.
Kaxig.
Charmig.
Pillrig.
Gosig.
En riktig klätterapa.

I vår vardag avspeglar detta sig så här:

Du har så bråttom, har inte tid att gå längre.
Du springer vart du än ska.
Ibland hinner inte fötterna med. Du ramlar och slår dig.
Gråter.

Du blir arg när du inte får som du vill, eller om det inte blir som du tänkt dig.
Skriker, stampar med fötterna och vill inte bli tröstad.
Istället har du ovanan att slåss med händerna.
Blir tillsagd av mamma och pappa.
Gråter.

Ditt leende är det härligaste av leenden.
När du vill visa att du är nöjd, eller lycklig,
vänder du upp ansiktet, kisar med ögonen, rynkar på näsan och spricker upp i ett leende som charmar alla i din närhet.

Du ska pilla på allt.
Även sånt som du vet är förbjudet att röra.
Dvdn.
Diskmaskinen.
Spisen.
Du testar mammas och pappas, och storebrors, tålamod till dess yttersta gränser.
Blir tillsagd av mamma och pappa.
Gråter.

Det finns inget du älskar mer än att gosa i sängen. Mammas och pappas säng.
Vi gosar, pussas och kramas, leker titt-ut under täcket och du får flyga för att sen landa bland kuddar och täcken.
Ibland kommer du med snuttefilten och kryper upp i vår famn. Lägger dina små armar runt midjan och huvudet mot bröstet. Kramar hårt och länge.

Du klättrar på allt.
Du ställer dig upp på allt.
Ju högre upp du kan komma, desto bättre.
Ibland blir det fritt fall.
Gråter.

Älskade dotter.
Så mycket du vill.
Så mycket du är nyfiken på.
Gråt blandas med skratt och gos - ibland är vändningarna så snabba mellan dem att du blir förvirrad och vilsen bland alla känslor.
Din personlighet börjar mer och mer att visa sig och ta plats i vår tillvaro.

Det är intensivt.
För dig.
För oss.
Älskade dotter.

Mina sångfåglar

Storebror älskar att sjunga.
Med stolthet i rösten växlar han mellan olika sånger och visor - orden bubblar ur honom! Han kan!
Lillasyster älskar också att sjunga.
Problemet är att hon bara kan två ord - mamma och pappa.
Så vi har hittat en lösning.
Vi hjälps åt att sjunga.
Först sjunger jag:
"Kalle Anka satt på en planka,
ropade så här:"

Sen sjunger Lovisa:
"Maaaaammmmma ,paaaaapppppa!"

Sen sjunger jag:
"Se så stor jag är!"

Stolheten lyser i hennes ögon! Hon kan också!

Älskade sångfåglar!

Nya familjemedlemmar

Vi har fått två nya familjemedlemmar.
De heter Lillan och Mini.

- AAAAAHHH, MAMMA! Hi hi hi, aaaah, iiiih, iiiih, iiih! säger Lillan.

- Mamma, hon pratar med MIG! säger storebror och ler stolt.

Det är storebror som sköter om Lillan.
Han klär på henne.
Tvättar hennes kläder i barnkökets tvättmaskin.
Matar henne med välling.
Går promenader med henne i barnvagnen.
Lyfter upp henne när hon är ledsen, och tröstar henne med en kram.

Lillasyster tar hand om Mini.
Stackars Mini har det inte lika bra som Lillan.
Mini blir ofta slängd i golvet.
Mini får ingen mat.
Mini har inga kläder alls.
Mini har ingen vagn utan får åka runt i lära-gå vagnen.

Lillan och Mini är våra dockor.

En dag tillsammans!

idag gjorde vi en familjeutflykt!
Till simhallen.
Ett stort äventyr för barnen.
Storebror stod med näsan tryckt mot fönstret, som vette in till bassängerna, och skrek: "Bada, jag vill bada!!" innan vi ens hade fått av oss skorna.
Storebror följde med pappa in på herrarnas,
jag och lillasyster på damernas.
Så klart var grabbarna först i plaskbassängen!

På långt håll såg jag hur lyckan lyste i storebrors ögon.
I bassängen fanns en båt.
Ett JÄTTE stort lastfartyg med plats för många småbåtar.

- Tut, tut! Skepp 0´hoj!! Brum brum! Akta, båten kommer!

Runt, runt körde han båten. Han lastade i, han lastade ur. Båten fylldes med vatten och sjönk. Tömdes och flöt igen.

Lovisa stod i mitten och tittade på.
Hittade två plastspadar som hon bankade mot vattnet så att det stänkte upp i ansiktet på henne.
Skrattade.
Tappade balansen och föll.
Sprattlade en sekund under ytan innan jag fick upp henne.
Ett ögonblick av rädsla, och sen ner igen.

Efter en timme gick vi så upp.
Två små russin höll vi i våra famnar.
Trötta.
Glada.

-Snart, snart vi bada igen, mamma!
Det lovar jag dig, mitt hjärtegryn.

Sov sött, mina barn!

Jag tassar på tå förbi dörren.
Lyssnar intensivt efter ljud.
Allting är tyst.

Ikväll är en stor kväll.
För oss alla.
Storebror och lillasyster sover i sitt eget rum tillsammans för första gången.
För första gången!

Jag är stolt.
Jag är sorgsen.
Det känns tomt i vår säng.

Jag får nog gå och hälsa på dem några gånger inatt.

Lillasyster kan!

Lillasyster har vägrat att äta.
I flera dagar.
Vi har letat efter nya tänder i munnen - men inga.
Vi har lockat med sådant som vi vet att hon älskar - potatismos, korv och köttfärssås - men ingenting har dugit.
Bestämt har hon stängt munnen och skakat på huvudet. NEJ!
Det enda som hon har ätit är banan, vindruvor och glasspinnar.

Idag förstod vi varför.
Idag har hon ätit med god aptit - allt som vi gett henne.

Tydligen bestämde hon sig för flera dagar sen att nu skulle hon äta själv.
Inte bli matad av någon annan.
Sen har hon bara väntat på att vi skulle förstå det.
Under tiden har hon bara ätit sådant som, just det, hon själv har fått hålla i handen eller äta med fingrarna, så som banan och vindruvor och glass!

Så utan någon övning i att äta själv tog hon upp skeden idag, tog en stadig mängd med potatismos på den, och stoppade den i munnen - rättvänd!
Förundrat tittade vi alla på.

Lillasyster tittade på oss med en finurlig blick som sa: "Klart jag kan, vad trodde ni??!!"

En vår av förändringar.

Mina älskade barn.
Det bubblar i mamma.
En omvälvande vår ligger framför oss.


I mars ska så äntligen mamma och pappa åka på sin bröllopsresa.
Fem dagar borta från er.
I tryggt förvar hos mormor och morfar.
Men, ändå.

Två gånger har jag varit ifrån dig, älskade Storebror.
Första gången på mammas och pappas bröllop.
Andra gången på BB när mamma gav liv åt lillasyster.
Tre nätter i ditt liv som du inte sovit med mamma.

Dig har jag aldrig varit ifrån sen du föddes, älskade Lillasyster.

Varje natt ligger vi tätt, tätt, intill varandra - mamma, pappa, storebror och lillasyster. Hör varandras andetag. Rör vid varandra när det känns ensamt.

Så längtan efter att få uppleva en resa, högt uppe i bergen, med pappa,
att få rå om varandra i snö och kyla,
blandas med oron att åka ifrån er.
Vad mamma kommer att sakna er!

Sen kommer april då mamma ska börja jobba.
Efter 3 underbara år!
Den bästa tiden.
Lillasyster ska börja på dagis.
Det känns trygg, Storebror, att du kommer att ta hand om henne.
Vara hennes trygghet.
Finnas i hennes närhet hela dagen.
Precis som hon kommer att vara din trygghet.
Finnas i din närhet hela dagen.

Mamma kommer alltid att skynda hem till er.
Mamma kommer alltid att längta efter dagens bästa tidpunkt - varje dag.
Ögonblicket då vi ses igen, efter en dag ifrån varandra.
Då ni åter är i mammas famn.