Kvällsrutin

Det skramlar i barnens rum. Någon stapplar, rycker upp dörren och kisar sömndrucket ut i vardagsrummet. Med ryggsäcken/doktorsväskan/verktygsväskan i handen!

"Kissa!"

"Vad gör du?" "Jag skruvar" "Vad skruvar du på?" "En skruv!"

Först var det Bamse-ryggsäcken som skulle med varhelst storebror skulle gå och vadhelst han skulle göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis skulle den sova brevid honom i sängen. Inget var för obetydligt för att inte kunna bäras i väskan.

Sen var det doktorsväskan som skulle med varhelst storebror skulle gå och vadhelst han skulle göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis skulle den sova brevid honom i sängen. Ingen verkade för frisk för att inte behöva undersökas med hjälp av väskans innehåll.

Nu är det verktygsväskan som ska med varhelst storebror ska gå och vadhelst han ska göra. I bilen, vid matbordet, på toaletten, till dagis. Givetvis ska den sova brevid honom i sängen. Ingen konstruktion verkar pålitligt nog för att man inte ska dra i några extra skruvar.

En bra morgon.

Det kivas om vem som ska få bli upplyft och trycka på knappen. Storebror är så nära att nå om han står på tå. "Snart", konstaterar han torrt. Väl inne kivas det om vem som ska få hjälp att ta av skorna först.

När lillasyster var färskare var det alltid storebror som tog henne i handen och tryggt ledde henne in i dagisets värld. Nu är det dagsformen som avgör vem som tar vem först och leder. "Hej dårå!" ropar pappan desperat när de håller på att svänga runt hörnet - mycket nöjd om han får ett ögonkast eller en vinkning över axeln!