Lika inte alltid bäst.

Förra julafton var Storebror 1 år och 10 månader.
Lillasyster var 1½ månad.
Båda för små för att förstå julen.
Det hade inte jag insett.
Jag var så noga med att de skulle ha lika antal paket - och många.
För många.
Storebror kunde inte öppna paket. Förstod inte hur man skulle göra.
Och leksakerna var så många att han inte såg dem, och knappt orkade leka med dem.

Av förklarliga skäl förstod Lillasyster ingenting.

Denna julafton är Storebror 2 år och 10 månader.
Lillasyster 1 år och 2 månader.
Storebror kan öppna paket. Förstår hur man gör.
Han får lagom många.
Han orkar öppna dem, ser dem alla, och leker med dem alla.

Lillasyster är fortfarande för liten.
Hon får en julklapp, som vi får öppna.
En leksak att koncentrera sig på och leka med.

Båda lika lyckliga.
Och julklapparna känns meningsfulla.
Det gjorde de inte förra julen.

I år är det inte nödvändigt att det ska vara lika.
I år får deras förmågor styra.
Nästa år får nog förmågorna också styra.
Sen är det nog dags att börja tänka lika igen...

Att skapa harmoni i leken.

Storebror leker flitigt med leksaker.
Vill gärna ha koll på alla som finns i närheten.
Även de som inte är hans.
"MIN!" är ett charmigt, ofta använt, ord.

Lillasyster leker också flitigt med leksaker.
Vill gärna dela med sig av alla som finns i närheten.
Även de som inte är hennes.
Med ett stort leende sträcker hon fram armarna för att överlämna, en för henne, ovärderlig gåva åt någon.

Storebror älskar att sitta och leka rollspel.
Han bygger järnvägssystem och kör runt med Thomas tåget och hans vänner.
Han bygger Duplo och matar djuren på Zoo.
Han kör runt med Blixten McQueen och hans vänner på racerbanan.

Lillasyster älskar att leka med Storebror.
Att plocka upp ett tåg, eller ett djur, eller en bil för att sedan hitta någon att överlämna gåvan till.
Detta är inte populärt hos Storebror.

Nu får vi dela upp lekytan, med en vägg av stolar mellan.
För att skapa lugn och ro.
På ena sidan Storebror, på andra sidan Lillasyster.


Harmoni.

Charmig och älskvärd.

Trotsåldern är charmig och älskvärd.

Det började med "Nej!" Inte!" om saker som han för ögonblicket var missnöjd med.
Nu har repetoaren utökats.
"JAG VILL INTE!"
Och det är mycket som storebror inte vill.
Stränghet varvas med kramar och pussar.


Hand i hand med trotsåldern går kan-själv åldern.
"Jag kan själv! Jag kan inte!"
Frustration och ilska ger ett skrikandes och gråtandes barn. Behovet av hjälp och önskan om att klara sig själv gör honom väldigt förvirrad.
Stränghet varvas med uppmuntran.

Lilla, stora, älskade hjärtegryn.
Tillsammans tar vi oss igenom det.

Teater nästa?

Igår var det julfest på storebrors dagis.
Då spelade alla barnen upp en julshow för sina föräldrar.
Storebror var pirat.
Med armklo, dödskalleväst och sin snuttefilt virad som sjal runt huvudet stod han på scenen.
Äntligen fick han säga sin replik, som vi övat på varje dag, i många dagar.
- Skepp o´hoj!

Hans ögon lyste av glädje.
Våra lyste av stolthet.

Den natten sov han i sin pirattröja, med tatueringarna på armen och resterna av låtsasskägget fortfarande i ansiktet...

Klänningar!

På sin 13-månaders dag bestämde sig lillasyster för att sluta krypa.
Bara så där.

Frustration över att misslyckas blandas med glädjetjut över att kunna.
Hon övar 180 graders svängar, stå-still teknik och på att gå rakt och sakta. Hon ramlar.
När hon faller övar hon på att ställa sig upp igen - utan stöd. Hon skrattar.

Mamma är så stolt.
Min stora tjej.
Mamma är så lycklig.
Äntligen kan vi börja använda klänningar!

Små steg når samma mål som stora steg - i slutändan.

Snöparadis har blivit slasktristess.
Fem dagar hade vi snö.

Dag 1: Storebror skakar av rädsla, vågar inte lämna vagnen när vi går ut.

Dag 2: Storebror är mycket misstänksam mot snön, vågar sitta i pulkan, men inte gå i snön.

Dag 3: Storebror leker i snön på dagis. När mamma kommer till dagis vägrar han att gå i snön, ska bara sitta i pulkan(!?)

Dag 4: (Snön har börjat försvinna.) Storebror leker i snön på dagis. När mamma kommer vågar han gå försiktigt,försiktig, runt snön så att skorna endast vidrör snöfri mark.

Dag 5: (Endast slask kvar.) Storebror går i slasket, men måste hålla handen för "det är halt", som han säger.

Förhoppningsvis kommer han ihåg dag fems framsteg nästa gång vi får snö.

Vinterns baksida.

Jag tittar på DNs framsida.
"Vinterkräksjukan är här" står det med stora bokstäver.
Vi vet.
Den är på besök hos oss nu.

Ögonblick av lycka.

Jag ringer på klockan.
Jag kikar in genom fönstret.
Dörren öppnas.
Storebror kommer ut i hallen.
Vems mamma?
Hans mamma!
- MAAMMMMAAA!
Hans ansikte lyser upp.
Han springer emot mig med öppna armar.
Glädjen är total.
Vi kramar om varandra.

Dagishämtning.
Dagens mest underbara ögonblick.

Att möta en ny årstid.

Nu är vintern här.
Förra året snöade det två - separata - dagar på hela årstiden.
Dessa två dagar hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Storebror stod alldeles stilla, skorna var som fastfrusna i snön, och skakade av rädsla.
Vad hade hänt med "hans värld"?
Vi lockade och försökte allt - men icke.
Det var bara att gå in igen.
Pulkan lades tillbaka i förrådet.

I år tänkte vi: -Nu, nu, är han så stor att han inser hur roligt det är med snö.
Så, igår hoppade och skuttade mamma och pappa av glädje - äntligen skulle vi ut och leka med storebror och lillasyster i snön - bygga snögubbe och åka pulka i backen.
Trodde vi.
Snön var fortfarande farlig.
Skorna var fortfarande fastfrusna i snön.
Det var bara att gå in igen.

Enligt SMHI skulle dock snön ligga kvar.
Detta ingav oss hopp.
Hela kvällen lekte vi i pulkan, sjöng snösånger och stod och tittade på snön utanför fönstret.
Innan storebror la sig sa han:
- Isa också åka pulka.

Idag gick vi ut igen.
Ett stort framsteg för lilla storebror.
En modig pojke.
Han satt i pulkan, precis som lillasyster.
Vägrade dock att gå i snön.

Hoppas snön ligger kvar imorgon.
Då är det dags för nya snöutmaningar!
Att gå(!) i snö.

Snart, snart, springer du!

Lillasyster släppte taget.
Och gick åtta steg.
Sen ramlade hon.
Och grät av ilska.

Upp igen, älskling!

Julen är här!

Det börjar med att "den lilla" tomten ska hämtas upp från förrådet.
(En minitomte á 10 cm hög som pappa vann på Gröna Lund förra året).
Problemet är att tomten ligger i boxen med alla advent- och julsaker.
DESSA SER STOREBROR.

Nu är adventsljusstakar, lysande stjärnor , ljusslinga med snöflingor på och månen med en sittandes tomte på uppsatta i fönstren.

Så, i år kommer julen tidigt till oss.
Mysigt och härligt!
Det känns rätt att pynta samma dag som den första snön bildar ett täcke över marken.
Storebror står i fönstret och tittar på snön.
- Mamma! Pappa! Det snöar! NU kommer snart tomten! Då ska vi åka till mormor och morfar!

Älskade hjärtegryn.

Barnbarn

En stolt mormor får ta del av allt som händer även om det skiljer 50 mil mellan oss.
Tack för fantastiska beskrivningar i två hjärtegryn och tack för att vi får följa dem "live" genom skype
krama dom från mormor och morfar

Stolthet och kärlek.

Mamma och pappa häpnar.
Hänger inte med.
Våra älskade barn, samtidigt händer det omvälvande saker i deras små liv.
Så stolta!

Idag är tredje dagen i Storebrors liv utan blöja - helt.
Inte ens en nattblöja behövs.
- Han har bestämt sig, som dagisfröken säger.
Fram till nu har "det lilla" stått i centrum - att kissa på pottan.
Idag var det dags för "det stora".
- Bajsa, mamma!! Bajsa! skriker han och far runt överallt på en gång.
- Vi går till pottan!
- Neeeeeej! Inte där - där! svarar han och pekar på toaletten.
Logiken är kristallklar.
"Det lilla" görs på lilla pottan.
"Det stora" görs på stora toaletten.
Vi skyndar in, sätter på barnsitsen och kramar om varandra.
Gråt och ängslan blandas med spänning.
Efteråt pustar han ut. Och kikar ner i hålet.
-Hej då bajs!
Han skrattar.
- Sitta mer, mamma!
Mamma pustar också ut. Vad bra. Nu har vi stenkoll på vad som ska vart.


Lillasyster har också bestämt sig.
Nu är det dags att lära sig gå, ordentligt.
Beslutsamt ställer hon sig upp mot en möbel.
Tittar sig omkring.
Väljer ut en möbel som står nära, inte mer än 1 meter bort.
Koncentrerar sig, och tar sats!
Ett, två och tre steg - framme!

Hon vänder sig om mot oss och skrattar med hela ansiktet!
Med ögonen säger hon:
-Titta, jag kan!!!

Snart, snart, kan hjärtegrynen gå hand i hand.

Ett steg på vägen mot att bli stor.

En söndag, vilken som helst utan planer, blir DEN SÖNDAGEN i Storebrors liv.

-Inte blöja, säger han när han stiger upp ur sängen och tar resolut av sig den.
-Mamma hämtar en ny.
- Inte mer blöja, säger han med bestämd röst.
Så går det till när vi får uppleva den allra första dagen utan blöja i Storebrors liv.
Naken, förutom ett par Spidermanmockasiner på fötterna, springer han runt, lycklig som om han nyss kommit på en hemlighet, i lägenheten hela dagen.
- Behöver du kissa, älskling?
- Sätt dig på pottan, om du behöver kissa.
- Ska vi inte sätta på dig ett par kalsonger?

-Nej, mamma!

Vi kämpar tillsammans, hela dagen.
Vi hälsar på toaletten och pottan många gånger.
Han gråter när han ser att han kissar.
Jag kramar honom och uppmuntrar honom att försöka sätta sig på pottan nästa gång.
Vi torkar upp kiss på golvet, på mattan och på hans Bobby car.

Så till slut vågar han och sätter sig försiktigt på pottan. Och kissar.
Jag håller honom hårt i handen.
Han ler med hela ansiktet, kan knappt sitta still av lycka.
Han kan!
Försiktigt lyfter han upp skålen från pottan och bär in den till toaletten, där han spolar ner kisset.

Första toalettbesöket. Så stort!


Sen är det dags för leksaksbilen att kissa i pottan.

Fredagsmys.

Storebror är spänd av förväntan.
Han springer runt, kan inte sitta still, vill inte missa något.

Så är det dags.
Mamma tänder ljusen.
Popcornen ställs fram.
"Gröna drickan" hälls upp i "sugdrickan" (=päronsaft hälls upp i ett glas med sugrör).
Gitarren och mikrofonen med stativ ställs iordning framför TVn.
Är det riktigt pirrigt så plockas även trumsetet fram.
Lillasyster har lagt sig.
Storebror äger scenen.
Idol börjar.
Storebror dansar, sjunger och spelar med innerlig glädje.

Fredagsmys med mamma och pappa är här.
Så stort och viktigt i en 2½ -årings värld.

Språket växer fram.

Nya ord och uttryck varje dag nu.
Jag minns de första orden mamma, pappa, titta, där, lampa när han var 1-1½ år.
Och de första uttrycken Jag slog mig, Jag gömmer mig, Kom nu, när han var 2 år.

Lyckan i hans ögon, i hans leende, när han gör sig förstådd är underbar att se.
Ibland bubblar det över och orden snubblar över varandra. Så mycket som ska sägas. Så mycket som ska förklaras.
Härmar allt vi säger.
Lär lillasyster så mycket han kan.

Min stora duktiga pojke.
Älskar dig.

Till lillasyster.

Älskade dotter.
En dag i november.
Ett år sedan.
Du kom till oss.
Så efterlängtad!
Tänk, en liten flicka, en underbar prinsessa.
En lillasyster.

Nu börjar världen, om än den lilla, öppna upp sig inför dina ögon.
Nyfiken.
Fundersam.
Härmar storebror så mycket du kan.
Underbara känslouttryck.
När du skrattar rynkar du på näsan.
När du blir arg viftar du med armarna.
När du blir ledsen täcker du ansiktet med dina små fingrar.

Du leker tittut.
Du rumlar runt och myser i mammas och pappas säng tillsammans med storebror.
Du går runt med gåvagnen.
Du dansar.
Du pratar med dig själv i spegeln.

Vilkorslös kärlek till oss alla.
Du har gjort vår familj hel.

De första stegen.

Ett ögonblick.
Lillasyster står och håller sig mot mamma.
Plötsligt får hon syn på en leksak på kylskåpet.
Glömmer bort att hon inte kan gå.
Släpper mammas ben och tar tre rultiga steg tills hon når kylskåpet.
Lycklig över att hon fick tag på leksaken.
Ovetandes om vad hon nyss gjort.

Mammas hjärta fylls av stolthet.
De första stegen!
Älskade lillasyster, vad duktig du är!

Läggdags.

Läggdags.
Storebror och lillasyster kryper upp i sängen.
Tätt, tätt lägger de sig jämte varandra.
Busar.
Skrattar.
Gosar med varandra.
De hittar varandras händer.
Håller fast.
Andetagen blir lugnare.
De somnar.
Tillsammans är de trygga.
Mamma står och tittar på dem.
Kärleken är.

Storebrors strider.

Trotsåldern har smugit sig på storebror.
Spänt har vi väntat på hur den skulle gestalta sig.
Nu vet vi.
Verbalt,
på ett ilsket och högljutt sätt.
"NEJ!"
"INTE!"
Dessa två ord sätts in i meningar och upprepas i ett försök att vinna striden.

Med ansiktsminer,

han spänner blicken i en, drar ihop ögonbrynen och putar fram med underläppen.

Älskade hjärtegryn.

Olikheter.

Storebror har mörkbrunt lockigt hår.
Bruna ögon.
Högerhänt.
En avbild av sin pappa men med mammas färger.

Lillasyster har blont lockigt hår.
Blåa ögon.
Vänsterhänt.
En avbild av sin mamma men med pappas färger.

Som det kan bli.
Fantastiskt!

Lika gamla?

Storebror vill vara lika gammal som lillasyster.
Kryper.
Blir matad.
Går med hjälp av mammas händer som stöd.

Lillasyster vill vara lika gammal som storebror.
Kryper upp och sätter sig i barnfåtöljen utan att kunna komma ner.
Äter choklad och kakor.
Leker med bilar och flygplan.

Båda kämpar om att få bli buren mest av mamma.
Triumfen i ena barnets blick när det hann först upp i famnen.
Gråten i det andra barnets blick som blir kvar på golvet.

Pseudotvillingar.
Mammas hjärtegryn.

Glädjefylld sång.

Vi åker i bilen.
Helt plötsligt, börjar storebror att sjunga.
"Jag hamrar och spikar, jag bygger en bil...".
Efter många upprepningar är han nöjd och börjar sjunga på nästa:
"Lilla snigel, akta dig..".
Han avslutar med
"Jag öppnar fönstret och tittar ut...".
Koncentrerad på att hitta och uttala de rätta orden sjunger han med glädje.
Han kan!
Mitt mammahjärta fylls av stolthet.
Vad duktig han är!
Min stora pojke.

Lillasyster sjunger också.
"Dadada baba tititit mamama".
Hon skrattar för sig själv.
Hon sjunger med sin bror.
Hon kan!
Mitt mammahjärta fylls av stolhet.
Vad duktig hon är!
Min lilla flicka.

Jag lyssnar.
Och myser.

En cykeltur.

Höstväder ute.
Solen lyser, och det går vita gäss på havet.
Premiärtur i cykelvagnen.
Storebror skrattar av lycka när mamma ökar farten. Det är knappt han hinner fråga "Vad är det?" om allt vi cyklar förbi.
Lillasyster gråter när solen lyser starkt i hennes ögon och vinden är kall mot hennes kind.

Storebror tröstar. Klappar henne på kinden. Pratar med henne.
Då tystnar gråtet för en liten stund.
Storebror är nära.
Storebror är trygghet.

Livets kunskapsresa.

Storebror är girig efter kunskap.
Med oförminskad kraft frågar han om och om igen "Vad är det?" och pekar med intensiv blick på allt som kommer i hans väg.
Med stor nyfikenhet frågar han om och om igen "Vad gör du? och följer med intensiv blick alla som kommer i hans väg.

Lillasyster betraktar allt som storebror gör och säger. Hon lär sig än så länge i det tysta.

Livets kunskapsresa har börjat.

Varje kväll.

Varje kväll,
sen de var nyfödda,
har jag viskat samma ord i deras öron.
Varje kväll,
fram till de inte längre vill att mamma ska natta dem,
ska jag viska samma ord i deras öron.
Då ska jag istället säga dem tyst för mig själv i mina tankar,
varje kväll, till sista kvällen.

"Mitt hjärtegryn,
nu är det dags att sova.
Mamma älskar dig.
Mamma är så stolt över dig.
Sov så gott så ses vi igen imorgon bitti.
Puss och kram."

Alla och allt.

Storebror har kommit in i kiss- och bajsåldern. Idag har en liten playmobiltunna fått agera toalett och alla - och allt - har besökt den, även flygplan och bilar.
Lillasyster har ett ord som gäller alla och allt - mamma. Den äkta mamman börjar tycka att ordet känns lite utslitet. Annars har hon ägnat dagen åt att leta efter någon som kunnat hålla i hennes mjuka små händer medan hon trippat runt på sina rultiga ben.

En början.

Jag vill inte glömma vad grynen gjorde när de var små.
Storebror är 2,5 år, lillasyster 1 år.
Så mycket som händer varje dag.
Jag lever i nuet.
Jag vill skriva ner vardagens guldkorn.
En blogg.
En början.